Jennifer

Jag har för första gången mailat en tidning. När jag slog upp första sidan i senaste Solo-tidningen var rubriken på krönikan "När blev fett & socker en synd?". Redaktören lyfter fram att hon lever efter sin egen kostfilosofi, även kallad Ät-vad-du-vill, och att det funkar utmärkt - hon kommer fortfarande i sina gamla favoritjeans.

 

Min första tanke var "när blev en hälsosam livsstil en synd?". Hade jag ätit en choklad varje dag finns det inte en chans i världen att jag hade kommit i mina favoritjeans och jag hade definitivt inte mått bra i kroppen, mina träningsresultat hade inte funkat som jag vill och mitt blodsocker hade åkt upp och ner. Ska man behöva ha dåligt samvete nuförtiden bara för att man är en sådan som väljer att äta hälsosamt och inte känner att man uppoffrar någonting (snarare känner att man inte uppoffrar någonting och istället får någonting)? Ska man behöva känna att man måste ta den där kakan till kaffet för att det är så man ska göra, trots att man inte är sugen? Jag vill inte äta den där mastiga pizzan varannan dag för jag tycker inte om den tunga känslan jag får i magen (pizzakoman), men skulle jag vara sugen är det inte svårare än att kila till pizzerian 100 m från min lägenhet, köpa en deg och stoppa den i munnen. Kanske tugga lite också, blir så svårt att svälja också. Är det numera en synd att vilja ta hand om sin kropp?

 

Det är lite som den där hetsen i medierna för ett tag sedan, ni vet då det var så viktigt för tidningarna att trycka på att kvinnor ska ha kurvor, det var reportage med kvinnor med lite extra hull, och det var långa listor på allt som var dåligt med att vara smal? "Män föredrar kvinnor med kurvor"? Allt det där som resulterade i att smala kvinnor, i synnerhet naturligt smala kvinnor, blev illa till mods och kände sig fel och dåliga. Nu har jag ingen direkt åsikt just i den frågan, jag tycker att kurvigt och smalt är precis lika fint - det var bara ett exempel. Lite sådär upplever jag att det blivit i medierna nu.

 

Det är ju helknasigt. Mat är någonting vi behöver för att fungera, det är en helt naturlig grej, varför är det en så big deal hur vi väljer att inta den? Varför finns det ett rätt och ett fel, huvudsaken är väl att man är frisk, mår bra och orkar med det man vill göra?

 

Helknasigt ju.